Förlåt

Varför känns det som att jag alltid borde säga förlåt även fast jag inte gjort någonting? Det var ju inte jag som skrev på min blogg det som borde varit hemligt. I och för sig var det jag som förbjöd dig att skriva allt detdär, jag och två andra. Nu är du sur eller vad fan vet jag du kanske bara hatar att du nu inte har några vänner kvar. Jag är iallafall berädd att förlåta och gå vidare. Jag vet inte om hennes men jag har inte tid med att sura pga mina vänner. Jag lever vidare. Ha det bra!

Känns konstigt

Daniel (min pojkvän) har tittat på alla säsonger av House M.D som kommit ut och jag tittade på ett par avsnitt med honom och blev intresserad så jag ville också se dem. Nu är jag på sjätte säsongen och allt efter att jag tittar på ett avsnitt så inser jag att han har förändrats efter hur House och de alla andra karaktärerna tänker i serien. T.ex han vill att jag skulle ha sex med någon annan, för att jag behöver det. Jag vägrar eftersom att jag inte vill det. Jag vill inte vara otrogen oberoende om han vet om det eller inte. Saken är den att i House blir en patient sjuk och de har ett öppet äktenskap. Det vill alltså Daniel också ha. Han avgudar House, tänk att jag inte förstått detta tidigare?
Nu har jag och Daniel haft "öppet förhållande" på facebook ett bra tag. Jag tog upp det för ett par månader sedan för jag vill inte ha det så för det stämmer ju inte. Men han blev arg och jag förstår inte varför. Just nu är vi hur lyckliga som helst vi har varit tillsammans över ett års tid. Jag tvivlar ändå i skrivande stund. Det gnager i mig varje dag att jag vill gifta mig men det vill inte han. Tänk hur en liten TV-serie kan påverka ens liv.

Vill du ha bloggreklam?

Vill du ha en länk på min bloggs högra sida under rubriken länkar?

Okeij, here's the deal.

Det ända du behöver göra är:

Kommentera detta inlägg och skriv "länkad".
Länka
till denhär bloggen (http://svartanatten.webblogg.se/).
Vänta tills jag sett din kommentar och länk på din blogg.

Tadaa så har du din bloggs länk på min blogg.


Jag vet att det kanske inte är så "big deal" att få sig länkad i min blogg eftersom att jag började blogga idag. Men en och annan läsare kanske nappar på det iallafall. Eller hur?

It's a win win situation.


Godnatt!


Bara en till bloggare

Jag tänker inte berätta vem jag är, jag vill bara skriva allt jag inte vågar sätta upp på min egna blogg. Alla tankar och upplevelser som jag vill behålla anonyma. I denna blogg heter jag Johanna.

Jag är bara ennu en liten bloggare, en till på miljonen. Men kanske någon orkar följa min blogg iallafall. Inte för att jag bryr mig speciellt mycket men på min privata blogg har jag fått ca 20 kommentarer på 2 år. Jag skulle hoppas på att få flera här. Jag vill ha diskussion, jag vill veta hur andra människor tänker.

Jag kommer att prata om allt jag tänker på, mitt liv. Allt kommer vara sanning. Jag kommer bara ändra namnen och göra det anonymt.

Jag kommer inte blogga varje dag, jag bloggar när jag har någonting jag lämnar och fundera på, då jag vill skriva. Då jag vill få utan alla känslor, alla tankar. Även om det är fel att prata om känslor i en blogg men jag orkar bara inte bry mig.

Iallafall lite saker om mitt liv:
Jag har en pojkvän (Daniel får han heta) jag älskar honom även om jag rätt ofta tvivlar på om han är den jag vill ha.
Jag är 16 år men fyller 17 detta år (Daniel fyller 17 nästa vecka).
Daniel vill ha barn, vill förlova sig (men knappt det) men han vill absolut inte gifta dig.
Mina livsmål, allt jag drömmer om är att ha 1 eller 2 barn, vara lyckligt gift med en pappa som kan ta hand om sina barn och som kan leka med dem. Jag vill bo i ett egnahemshus med en rimlig gårdsplan.
Just nu studerar jag, jag träffar min pappa sällan för jag hatar honom jag älskar honom men det är bara för att jag är hans dotter och för att jag måste). Jag och min mamma kommer bra överens, vi är som bästa kompisar. Jag älskar henne oerhört. Jag har en bror jag inte tycker om, en till jag vill tycka om men inte riktigt kan. Så ha jag ytterligare två som jag älskar. Alla är mina halvbröder. Två från mammas sida och två från pappas.

Detta får räcka för denna gång men jag kanske kommer tillbaka snart igen.

RSS 2.0